HUR SÅG URSPRUNGS MAINE COONERNA UT?

Översättning: Marianne Hård Följande text är ett utdrag ur boken ”Our Cats” av Harrison Weir, förord till ny utgåva 12 mars 1892. Ulrika Olsson har berikat oss med detta utdrag ur denna gamla bok, som hon haft chansen att komma över. Harrison Weir startade the ”English Cat Fancy” genom att arrangera den första utställningen i Crystal Palace 1871. Han skrev också den första rasstandarden som beskrev kattens utmärkta egenskaper, skönhet och färg som gällde för de olika kattraserna. Bland de många breven som jag fått från Amerika är ett från Mrs Mary A C Livermore från Cambridge, Massachussetts, USA, som skriver ”Jag har just blivit ägare till en svart långhårig katt från Maine. Det är varken en perser, angora eller ”Indian”. Här kallas de ”Coon Cats” och man hade mage att påstå att dessa var en korsning mellan en ”vanlig” katt och en ”Coon” (racoon = tvättbjörn). Min har en rostig björnbrun färg men hans släktingar har varit svarta och vita, blåa med vitt och ”fawn” och vita. Den senare var den snällaste och vackraste katt jag känt. Hans svans var väldigt buskig och en fin krage prydde hans hals. En vän till mig har 2 sådana här katter, alla svarta och honan umgås endast med sin partner. Fortfarande får hon ofta en vanlig korthårig kattunge i sina kullar.” Sedan jag fick ovanstående brev har jag fått ett mycket vackert foto av vad som sägs vara en ”coon” katt från en annan brevskrivare i USA. Den skiljer sig mycket från den vanliga långhåriga katten i utseende. Den sägs vara en korsning med en tvättbjörn, vilket är helt uteslutet. Det fanns heller inga belägg för att så var fallet. De foton som skickats till mig visar att öronen är ovanligt stora, huvudet långt (speciellt från ögonen till nosspetsen). Benen och tassarna är stora och jämt täckta med lång, grov päls. Det sista utgör tofsar mellan trampdynorna. Det finns inga långa tofsar vare sig i eller på öronen. Manen är imponerande, likaså är längden på pälsen som täcker kroppen. Svansen är ganska kort och något tjock, väl täckt av jämn, lång päls och påminner om en rävsvans.. Ögonen är stora, runda och har massor av vilt uttryck i blicken. Säkerligen är rasen, hur den än fås att se ut så här, väldigt intressant för en kattnaturalist och den udda färgen, som nämndes tidigare, måste så klart väcka uppmärksamhet oberoende av sitt allmänna utseende. Sedan ovanstående skrevs har jag fått följande rader från Mr Henry Brooker, The Elms, West Midford, Massachussetts, USA. Efter det att han har frågat efter information om olika raskatter så säger han: ” Under flera år har jag haft en udda typ av långhårskatter. De kommer från öarna längs Maine:s kust och är kända i det här landet som ”Coon Cats”. Man tror att de korsats med ”Coons” (racoon = tvättbjörn), men så är självklart inte fallet. Invånarna på öarna är sjöfarare och för många år sedan hade någon ett par långhåriga katter på sitt skepp, vars ursprung dessa härstammar från. Det finns få korthårskatter på ön, eftersom det inte finns något kommunikationsmedel med fastlandet förutom båt. Jag vill förbättra min ras för att åstadkomma finare päls än vad katterna har nu. ”Gula” katter är den mest populära färgen här och jag har lyckats få fram katter med en stark mahognyliknande färg och med en rävs buskiga svans. De jagar på åkern med mig och mina skotska terrier och de är bästa vänner.” Detta är som en bekräftelse av vad man berättat i tidigare brev och fotona, så vitt jag förstår, är i hösta grad ett bevis på detta.