Ytterst få säger sig ha upplevt det, men alla har hört om någon som har gjort det. Upplevt det onämnbara: Att ha en katt som dör i FIP. Eller ha sålt en kattunge som dör i FIP. Det är som att säga att du har spetälska i katteriet.

Inte många uppfödare talar om eventuella sjukdomar de har upplevt i sitt katteri, i vart fall inte om det rör sig om svåra sjukdomar. Men det är en sjukdom som nästan ingen erkänner att de varit i kontakt med: FIP. Tre enkla bokstäver laddade med fruktan, med fördomar, med förnekelse.

FIP är förkortningen för Felin Infektiös Peritonit. Det är en sjukdom som först och främst drabbar unga katter. Man säger att främst katter i åldern mellan 6 månader och upp till ett eller två år ligger i riskzonen. Sedan är katten relativt trygg tills den blir gammal, då är den igen i riskzonen. För FIP som med andra sjukdomar är det alltså de unga och de gamla, de med det svagaste immunförsvaret, som är mest utsatta. Men riktigt så enkelt är det inte.

Vanligt virus
FIP förorsakas av coronavirus. Felint coronavirus (FCoV) är samlingsnamnet för alla coronavirus som drabbar katt. Inom denna familj hittar du felint enteriskt coronavirus (FECV) och dess mutant, det fruktade felint infektiös coronavirus (FIPV).

Coronavirus i en eller annan form är vanligt förekommande i miljöer där flera katter bor tillsammans. Enligt engelska beräkningar har 80 – 100 procent av katterna som bor i en miljö bestående av flera katter blivit smittade en eller annan gång. Amerikanerna är lite försiktigare i sina beräkningar, och anger förekomsten av coronavirus i flerkattshushåll till att vara mellan 80 och 90 procent.

Vanligtvis leder smittan av coronavirus inte till något allvarligare är att någon eller några av katterna drabbas av en mild diarré som går över av sig själv efter ett par dagar.

Viruset smittar först och främst genom avföring, alltså via kattlådorna. Smittan sker vanligtvis genom att katten slickar i sig det vid den sedvanliga tvätten efter besök på lådan. Katter som nyligen blivit smittade kan också sprida smitta via saliven, något som gör att coronavirus även kan spridas när katterna äter ur samma matskål eller tvättar varandra.

Att bli smittade av coronavirus är något de flesta katter i ett katteri upplever en eller annan gång, sannolikt flera gånger under sin livstid. Likväl är det bara ytterst få katter som utvecklar den dödliga sjukdomen FIP, en sjukdom som det idag inte finns några mediciner som kan bota. Vissa säger att bara fem procent av coronasmittade katter utvecklar FIP, andra säger 10 procent.

Varför några få smittade katter utvecklar FIP medan andra inte gör det, vet man inte helt säkert. Men man vet att det har med immunförsvaret att göra. Eller rättare sagt, sjukdomen utvecklas i samspelet mellan coronaviruset och den enskilda kattens immunförsvar.

Personligt FIP-virus
Enligt undersökningar vet man idag att FIP-viruset som sådant inte smittar. För att coronavirus ska kunna ge FIP, så måste det mutera (förändra sig) inne i den enskilda kattens kropp. De flesta coronavirus har lätt för att mutera, men oftast är dessa mutationer av relativt harmlös karaktär. Men färsk undersökning har visat att det finns grenar i coronafamiljen som har lättare för att mutera och bli det dödliga FIP-viruset.

Hur som helst, ett coronavirus kan inte mutera till ett FIP-virus på egen hand. Det måste ha hjälp från kattens eget immunförsvar. FIP-virus är med andra ord ett personligt virus, utvecklat inne i den enskilde kattens egen kropp, och kan inte smitta till andra katter. Andra katter kan däremot bli smittade av den aggressiva grenen av coronaviruset, men själva FIP-viruset, som ger sjukdomen FIP, måste katten alltså själv utveckla.

- Hur kan man då förklara att endast få smittade katter utvecklar FIP, men stora flertalet inte gör det?

– Det är en komplex situation. Kattens immunförsvar dödar tillräckligt med virus för att hålla mängden på en låg nivå. Detta kontrollerar virusets förmåga att reproducera sig. Om kattens immunförsvar är mindre effektivt av en eller annan anledning, hämmas inte virusets förmåga att reproducera sig, och kommer att bygga upp stora mängder, säger dr. Susan Little, Kanadensisk veterinär som är välkänd också i Europa.

– Vad kan göra att kattens immunförsvar reagerar på ett otillräckligt sätt?

– Det kan vara många faktorer som är orsak till att kattens immunförsvar är svagare än normalt. Till exempel att katten blivit smittad vid ung ålder, att den får i sig en stor mängd coronavirus, att den blir smittad av en speciellt aggressiv typ av coronavirus, eller att katten är stressad på ett eller annat vis, säger Susan Little.

– Varför muterar viruset till att bli FIP-virus?

– När coronaviruset börjat föröka sig utan att bli effektivt hindrat, ökar risken att det ska mutera till ett sjukdomsframkallande virus i den individuella katten. Om en sådan mutation sker, kommer det muterade viruset ha ökade chanser att kunna invadera immunsystemet och sprida sig i hela kroppen. Kattens immunförsvar försöker möta detta, men de vanliga försvarsmekanismerna bara bidrar till att öka de sjukdomsframkallande processerna. Det uppstår inflammationer och bildande av granulomer (ansamling av vätska). FIP är i huvudsak en vasculitis, med andra ord en inflammation runt blodkärlen. Antikropparna katten bildar kan binda sig till viruset och lagras i vävnaderna som antigen-antikropps-komplex, säger Susan Little.

Antigen är beteckningen på något som immunförsvaret uppfattar som främmande, och som därmed orsakar att immunförsvaret producerar antikroppar för att göra sig kvitt det främmande (antigenet). När en sådan antigen-antikropps-reaktion uppstår kallar man det ett immunkomplex.

– Vad jag har beskrivit är en förenkling av processen. Vi forskar fortfarande i det komplexa spelet mellan viruset och immunförsvaret när det gäller den här sjukdomen, säger Susan Little.

För att göra en lång och komplicerad historia kort: FIP är ett personligt virus. En katt som har utvecklat FIP kan inte smitta en annan katt med detta virus. Det enda den kan smitta en annan katt med, är utgångspunkten för sjukdomen, nämligen coronaviruset. Som i sig själv är ofarligt.

Ärftliga faktorer
I en undersökning gjord på 90-talet pekar man också på en ärftlig faktor som påverkar hur den enskilda kattens immunsystem reagerar på coronavirus. Två forskare, dr Janet Foley och dr Niels Pedersen i Kalifornien identifierade tre riskfaktorer: Genetisk disposition, närvaro av en kronisk coronavirus-bärare och tät kattpopulation, dvs. många katter på en begränsad yta. Det var 1996 som dessa forskare upptäckte den ärftliga dispositionen hos enskilda katter, till att utveckla FIP. De studerade 10 generationer raskatter från olika katterier och fann att ärftligheten kunde vara alarmerande hög, omkring 50 procent.

I en handbok för veterinärer, The Feline Patient, publicerad 1998, sägs det: ”Nyligen har det rapporterats att det är genetiskt inflytande på mottagligheten för FIP. Det verkar som om det finns avelshanar som kan överföra detta karaktärsdrag till sina avkommor”.

Dr Susan Little skriver emellertid i sin artikel om FIP, något som också stöds av andra, att det verkar vara ett polygenetiskt arv. Det vill säga att det inte är någon speciell gen som för detta vidare, utan många små gener som ”samarbetar”.

- Om detta är polygenetiskt betingat, är det då troligt att båda föräldrarna bidrar till att deras avkomma ska födas med denna speciella mottaglighet för FIP?

Diskussionen om ärftlighet blir ofta missförstådd. Det är troligt att de inre egenskaperna att utveckla FIP kan nedärvas från antingen den ena eller båda föräldrarna. Det blir lätt förvirrande eftersom situationen i de flesta katterier är att det är ett fåtal avelshanar som är far till många avkommor. Uppfödare tenderar till att behålla fler honor än hanar. Så en hankatt sprider sina gener till fler kattungar än en honkatt. Därför har han större genetiskt inflytande. Avelshanar som är far till kattungar som dött i FIP har möjligheten att sprida karaktärsdraget för FIP till många kattungar, så jag tror vi behöver en striktare standard när vi utvärderar dessa hankatter, säger Susan Little.

Hon fortsätter:
– Vi kan välja att behålla en hona i vårt avelsprogram som har fått en kattunge som dött i FIP, eftersom hon producerar så pass få kattungar under sin livstid. Dessutom kan vi para henne med en annan avelshane nästa gång. Men en avelshane som producerar FIP-kattungar har potential att producera många FIP-kattungar. Man misstänker att ungefär 50 procent av mottagligheten för FIP beror på ärftlig disposition, säger Susan Little, och tillägger att den dispositionen antagligen har med immunsystemet att göra.

Har en speciell kombination gett två eller fler kattungar som fått FIP, kan det därför vara klokt att undvika att använda de katterna i fortsatt avel.

Våt FIP vanligast
FIP uttrycker sig i två former: Våt och Torr. Den vanligaste sorten är våt FIP. Det är också den enklaste formen att diagnostisera. Problemet för båda formerna av FIP är dock att det finns ett flertal andra sjukdomar som kan ge samma symtom.

Våt FIP karaktäriseras av att buken, och senare eller eventuellt samtidigt, även bröstregionen, fylles av vätska. Vätskan läcker från blodkärlen in i vävhinnorna som omger organen i kroppen. Den vätskan har ett karaktäristiskt proteininnehåll, något som gör det enklare att ge diagnosen FIP.

Torr FIP ger dessvärre många symtom som liknar andra sjukdomar, något som gör den svår att diagnostisera. Diagnosen för båda formerna ställs genom att ta blodprov, prov från bukvätska och eventuellt vävnadsprov (biopsi). Vävnadsprovet analyseras (immunohistologi – histologi är läran om kroppens vävnader, speciellt dess mikroskopiska struktur), och då kan man identifiera befintligt coronavirus. I många fall går det trots det inte att ställa diagnos förrän vid obduktion.

Typiskt för båda formerna är oförklarlig feber som inte går att stoppa med antibiotika. Viktminskning är ett symtom, även slöhet, aptitlöshet, uttorkning och diarré kan tyda på FIP, men även på någon annan sjukdom. Det säkraste sätten att slå fast att det handlar om FIP är att ta vävnadsprover (biopsi) eller vi obduktion, d.v.s. att undersöka kattens organ efter att den avlidit.

Skydd
Familjemiljöer eller katterier med färre än sex katter är relativt trygga. Katterna gör sig av med coronaviruset på egen hand förhållandevis snabbt. I fall där det rör sig om massiv smitta, eller om någon eller några katter har immunsystem som inte klarar virus så bra, bör man iaktta speciella förhållningsregler.

Hygien är första prioritet. Coronavirus dödas lätt av milt rengöringsmedel. En gyllene regel är att man ska ha många kattlådor (helst en låda per katt) och exkrementer avlägsnas ofta (minst två gånger per dag). Helst ska all kattsand bytas varje vecka och kattlådan skuras och desinficeras (det ideala vore dagligen, men det är inte realistiskt för de flesta).

Andra förhållningsregler är att reducera antalet katter som lever tillsammans på begränsad yta, se till att de inte utsätts för stress, sörja för att de får bästa tänkbara foder och på det hela taget se till att de trivs och har det bra. Att vara glad och trivas med livet är jättebra för immunförsvaret.

Men som sagt, det är ingen som kan garantera att en kattunge eller katt inte ska dö i FIP. Coronavirus finns överallt. Den enda trösten är att det trots allt är ytterst få som utvecklar den dödliga sjukdomen FIP.

Källor
Feline Advisory Bureau (FAB): Feline infectious peritonitis
The Winn Feline Foundation:
Feline Infectious Peritonitis – UPDATES , Janet Wolf
-"- – Virus Shedding and Infection – The British Experience , Diane D. Addie, Oswald Jarrett
Feline Infectionous Peritonitis – The American Experience , Janet E. Foley
Feline Infectious Peritonitis , Alice Wolf
The catgroup: Policy statement – Feline inectious peritonitis (FIP)
Center for Companion Animal Health: Frequently Asked Questions Regarding Felne Infectious Peritonitis/ Feline Enteric Coronavirus (FIP/FECV) , Niels C. Pedersen, Janet E. Foley, Amy M. Poland
The Orion Foundation: The Purring Disease
The web site of Dr Diane D. Addie on FIP and FCoV
The Feline Patient – Essentials of Diagnosis and Treatment , Gary D. Norsworthy, Mitchell A. Crystal, Sharon K. Fooshee, Larry P. Tilley (1998)