HÖFTLEDSDYSPLASI (HD) PÅ KATT
FÖRELÄSNING MED LARS AUDELL
 

Text: Marianne Hård Foto: Karolina Ross
  
Den 23 september höll Lars Audell en intressant föreläsning om HD på katt i Maine Coon-kattens regi i Skarpnäck. På plats fanns ett flertal medlemmar i rasringen, en representant från SVERAK:s avelsråd samt några representanter från kattklubben Skogkattslingan.
  

Lars Audell visar en röntgenbild av en höft.
  

Lars Audell är veterinär och specialist på att avläsa röntgenplåtar på bl a katters och hundars höfter. Lars har ett långt samarbete med Kennelklubben vad gäller hundar men har sedan 1999 även ett samarbete med rasringen Maine Coon-katten.

Lars berättade vad HD innebär och vad vi kan göra för att minska förekomsten av HD. Det blev många intressanta diskussioner om bl a våra mål med avel och hur vi skall avla och vilka djur som skall användas i avel.
Röntgenbilder med olika grad av HD visades och detta gav en klarare bild om vad HD är. Audell visade höftskelett från katt och hund och demonstrerade utifrån dessa och röntgenbilderna hur HD ter sig. Kattungar föds inte med färdigutvecklade höftkulor och ledskålar. Dessa bildas med tiden och blir det en "frisk" höft skall det finnas en djup ledskål. I taket på ledskålen ska höftkulan ligga. På röntgenplåtar kan man ibland se svarta linjer kring ledskålen, vilket är ledbrosk. På unga katter och högdräktiga honor samt vid skendräktighet kan ledbanden bli slappa. HD-röntgning bör ej göras då. Har man en hona med kattungar bör man vänta 3-4 månader innan man HD-röntgar henne, så att resultatet inte blir missvisande. Höftkulan och ledskålen formas efter varandra. Finns inte höftkulan, blir fördjupningen i skålen dålig, något som går hand i hand. Mittpunkten på höftkulan ska ligga innanför fördjupningen i ledskålen.
  
I dag vet man inte exakt hur utbrett HD är på katt, eftersom det inte finns så mycket forskningsmaterial att tillgå om detta. Hos huskatter har det vid ett studium visat sig att problemet är litet. Av ett 100-tal katter var endast 10 % behäftade med HD av någon grad. På 70-talet gjordes ett studium på birmor och burmor, berättar Lars vidare. Flera var halta, vilket gjorde att man röntgade dessa. Katterna gick slingrigt. De blev sittande i lek med andra katter, hoppade inte upp på bord etc. Det visade sig sedan att dessa
katter var nära släkt, eftersom man bedrivit linjeavel. Flera av de testade katterna hade 3:or på sina höfter.
  
Audell ville göra oss uppmärksamma på en bild på den extremt framavlade tjuren "Belgian Blue". Denna groteska bild, menade han, visar hur det kan gå när man avlar selektivt och endast på vissa egenskaper och därmed "snävar" in generna.
Vidare berättade Lars att HD, örondefekter m m uppstår p g a inavelsdepression. Det är dock viktigt att inrikta sig på att avla bort allvarliga defekter och tänka på detta när vi bestämmer vilka djur som skall gå i avel. HD sägs dock inte bara endast vara genetiskt betingat utan även att ge för kraftigt foder, så att t ex katten växer för fort, kan spela en roll i detta sammanhang. Forskning på bl a hundar har gett bevis på detta. Passgång är vanlig vid HD-diagnos. Det kan även nämnas att Audell berättade att höftskålen, eller snarare kanske den närmaste delen av bäckenet, inte byggs upp på riktigt samma sätt hos hundar och katter. Detta gör att bedömningen av katter måste göras på ett lite annorlunda sätt än vad som gäller för hundar.
  
Vi tittade även lite på statistiken på redan röntgade katter i rasringen, som finns att läsa om mer utförligt i nr 3/01. Enligt den statistiken, av de 104 katter som var röntgade fram till juni –01, är 60% "Utan anmärkning" (UA).
Riktlinjerna för avel med katt som har lättare grad av HD är , tills vi vet mer hur läget är, att katt med diagnos "1" kan paras med katt med "UA". Audell menar att i nuläget ta bort katter med "1" ur avel vore tragiskt med den lilla avelsbas som vi har i dag.
  
På maine coon-intresserades mailinglista på nätet har det i HD-debatten ställts följande frågor:
    1. Varför just 1-års gräns vid HD-röntgen?
    2. Hur vet vi att avläsningarna är korrekta?
    3. Om man röntgar innan 1 års ålder noterar Audell även "ej 1 år" i sitt utlåtande. Är detta något slags underkännande?
    4. Har Lars Audell monopol på avläsningen?
        
Som svar på frågorna 1 & 2 från mailinglistan väljer jag att återge delar av Karolina Ross och Kjell Högströms inlägg i diskussionen på nätet som svar på på dessa frågor.
 
"På HD-föreläsningen påpekade Audell att man egentligen skulle kunna få en HD-diagnos redan vid 10 månaders ålder. Att han rekommenderade oss att välja 1 år var mer som en enkel åldersgräns att komma ihåg för kattägaren. Trots att maine coonen utvecklas långsamt, har skelettet ändå förbenats klart vid den åldern. Hos OFA får man en preliminär bedömning från 6 månaders ålder. Att OFA i USA sätter sin gräns vid 2 år har sin orsak i att man tidigare har satt gränsen för hund vid 2 år. Så det är helt enkelt någon slags tradition och har således inget att göra med kattens fysiska utveckling att göra, enligt Audell.
  
Anledningen till att vi kontaktade Audell är att han bedömt HD-bilder för Svenska Kennelklubben sedan 70-talet. Därför är han den som har oavgjort mest erfarenhet inom området. Inga liknande bedömningar har ju någonsin gjorts på katt, så det finns igen kattspecialist inom HD-området, tyvärr. I början hade Kennelklubben flera olika veterinärer som bedömde röntgenplåtarna. Resultaten blev då väldigt ojämna, eftersom det handlar om en subjektiv bedömning. Därför bestämde man att en person skulle göra bedömningen fortsättningsvis, för att få en så likvärdig bedömning som möjligt. Det är alltså viktigt att komma ihåg att detta inte är någon exakt vetskap – och kan aldrig bli – utan det är en subjektiv bedömning som görs varje gång. Men eftersom Audell har sett så otroligt många röntgenplåtar under dessa ca 25 år, så har han ju samlat ihop både erfarenhet och referensmaterial. Det finns ingen anledning att misstro Audells kompetens inom området, anser jag i alla fall. Det behövs självklart en person med kunskaper på området för att göra rätt avläsningar, men viktigare är mycket djup
kunskap, skulle jag säga, d v s att avläsaren har sett många bilder och därmed är van att göra avläsningar. Med en person som gör alla avläsningar uppnår vi största enhetlighet i avläsningarna.
  
Anledningen till att det blev Audell kan nog sammanfattas med att han är intresserad av området, hade läst av ganska många maine coon-bilder via SKK innan HD-registret startades och han var beredd att hjälpa oss på rimliga villkor. När det gäller avläsningar har vi stort förtroende för Audells arbete, även om vi inte är utbildade på området, så kan vi ändå se att liknande bilder får samma bedömning från gång till gång. Det som vi verkligen måste veta mer om är hur allvarligt HD är för katternas välbefinnande och hur hårt vi måste selektera för att hålla det på en rimlig nivå. Det är här de svåra frågorna ligger, inte i avläsningen av bilderna.
  
Vill rekommendera alla HD-intresserade att titta på hemsidan http://www.tricks.demon.nl/HipsRef.htm Där kan du se skillnaden på hur bra och dåliga höfter ser ut."
  
Som svar på frågorna 3& 4 väljer jag Kjell Högströms inlägg i debatten på mailinglistan.
  
"Från min sida så försöker jag notera alla avvikelser från vår normala rutin i registret i fältet "Anm", det kan vara sådant som att katten ej är 1 år, resultat har kommit in med SKK:s blankett, ID-märkning saknas. Detta är en hjälp för mig att eventuellt plocka bort vissa katter i vissa sammanhang, t ex vid statistikframtagning. Registerutdraget är precis vad det anges att vara, ett utdrag på vad jag skrivit in om katten i databasen. Jag vill inte bygga upp ett system där jag har en massa hemliga uppgifter, därför skriver jag ut allt på registerutdraget.

Det är blanketten, underskriven av Audell, som är det officiella dokumentet. Audell har i princip två saker han kan göra i det här läget, och båda har förekommit. Han kan ge en diagnos eller ange att diagnos ej kan fastställas beroende på ålder. Om han ej ger diagnos på grund av låg ålder, har han ändå hittills givit ett utlåtande i vilken riktning det verkar gå.

Har Audell givit en diagnos är det för att ta in resultaten i registret och vad vi gör vid registreringen är att notera avvikelser från dessa regler, noteringen "ej 1 år" innebär inte något underkännande av Audells diagnos utan är bara en administrativ notering. Vi har gjort bedömningen att vi vill samla in så mycket uppgifter som möjligt och tar därför in resultat i registret även om de inte uppfyller klubbens regler.
  
Jag skulle nog betrakta 1 år som en rekommendation i dag, men om vi skulle börja att använda resultaten formellt, tror jag att det är troligt att 1 år blir den hårda gräns vi väljer. Röntga hellre för tidigt än inte alls, om det är någon hane det blir bråttom med. Skicka med en lapp som förklarar situationen för Audell, så ger han säkert ett utlåtande om hur det ligger till, även om han kanske inte vill ge en riktig diagnos. I övriga fall tycker jag inte att gränsen på 1 år bordet ställa till så mycket problem."
  
Med dessa rader hoppas jag i alla fall att några har fått svar på sina eventuella frågor och funderingar kring HD. Sammanfattningsvis kan vi summera:
  
  • Vi vet att HD finns i rasen. Hur vanligt förekommande det är i andra kattraser vet vi i dagsläget inte, eftersom det inte finns aktuella testunderlag för detta.
  • Ansvarsfulla uppfödare avlar endast på HD-röntgade katter med för avel godkänt resultat. Det är alltid bättre att röntga innan parning än efter.
  • Som kattungeköpare kom ihåg att detta med att röntga är något ganska nytt och alla uppfödare har inte kommit hit riktigt ännu.
  • Många veterinärer står som ett "frågetecken" när man kommer och skall röntga sin katt. Därför är det viktigt att du som kattägare/uppfödare kan informera vederbörande om att HD även förekommer på katt. Det är därför vi röntgar våra avelskatter. Detta för att sprida kunskap till andra veterinärer, som säkert står lika frågande till detta förfarande.
  • Grav HD går att operera, katten bukar bli helt bra efter operation.
      
Låt oss med gemensamma krafter se till att maine coonen blir fri från HD i framtiden. Ansvaret ligger faktiskt i allas våra händer. Det är vi som har katter i avel som lägger grunden till rasens fortsatta hälsa.
  
Marianne